döden och livet därpå
igår avled en gammal vän till mig i en motorcykel olycka. det är andra gången det händer en vän till mig under mina 19 år. för några dagar sen satt jag och stört böla åt antonio puertas död för ett par år sedan, kommer ihåg hur hårt det tog på mig då och lika hårt tog det nu. satt vid min brors dator till halv 4 och förbannade mig över hur orättvis världen är, varför en 23åring dör på ett sånt plågsamt vis.
och nu slog verkligheten mig hårdare i ansiktet när det hände mig. dennis och jag var inte nära, men vi hade kännt varandra i ett par år och vi hade minnen tillsammans. kommer ihåg hans fina lägenhet mitt emot östra läktaren, hur avundsjuk jag var över att han fått den och att hans bästa vän bodde våningen över likt ett vänner avsnitt. han var alltid glad och älskade att festa och fira. han hade gått genom eld för hans nära. han hade en fin flickvän också, och alla mina tankar går till henne. hur otroligt smärtsamt det måste vara att förlora ens livs kärlek. och att förlora ens barn, ens bror. kan inte sätta mig in i det. smärtan är så stor att jag inte har kunnat gråta än, det är för overkligt.
så varför skulle inte jag kunna dö imorgon? eller min mamma, min bästa vän eller min stora kärlek? det kan hända vem som helst och när som helst. hur förberedd man än är så är man aldrig det nog.
jag önskar jag kunde berätta för alla jag älskar att jag faktiskt gör det, men jag får inte. för det är "fel". ochdet smärtar i mig att om något skulle hända dig, att jag inte fått berätta hur mycket jag älskar dig. sån smärta går inte att ta bort. ta vara på era nära, snälla gör det. du vet aldrig när sista gången du träffar dom är, eller att du som jag inte får berätta det för vissa du önskat att du sagt det till mer. ta chanserna innan det är försent. för annars kommer du ångra dig resten utav livet
och nu slog verkligheten mig hårdare i ansiktet när det hände mig. dennis och jag var inte nära, men vi hade kännt varandra i ett par år och vi hade minnen tillsammans. kommer ihåg hans fina lägenhet mitt emot östra läktaren, hur avundsjuk jag var över att han fått den och att hans bästa vän bodde våningen över likt ett vänner avsnitt. han var alltid glad och älskade att festa och fira. han hade gått genom eld för hans nära. han hade en fin flickvän också, och alla mina tankar går till henne. hur otroligt smärtsamt det måste vara att förlora ens livs kärlek. och att förlora ens barn, ens bror. kan inte sätta mig in i det. smärtan är så stor att jag inte har kunnat gråta än, det är för overkligt.
så varför skulle inte jag kunna dö imorgon? eller min mamma, min bästa vän eller min stora kärlek? det kan hända vem som helst och när som helst. hur förberedd man än är så är man aldrig det nog.
jag önskar jag kunde berätta för alla jag älskar att jag faktiskt gör det, men jag får inte. för det är "fel". ochdet smärtar i mig att om något skulle hända dig, att jag inte fått berätta hur mycket jag älskar dig. sån smärta går inte att ta bort. ta vara på era nära, snälla gör det. du vet aldrig när sista gången du träffar dom är, eller att du som jag inte får berätta det för vissa du önskat att du sagt det till mer. ta chanserna innan det är försent. för annars kommer du ångra dig resten utav livet
Kommentarer
Postat av: hanna
jag beklagar sorgen och jag vet hur det känns fina du. döden är orättvis och det är för många som måste tillhöra den skaran som fallit bort från världen innan dom egentligen borde.
jag hoppas du finner någon sorts tröst snart.
finns här
Trackback
