fuelin' up on heartaches and cheap wine

Är extremt otillfredsställd. Människor jag möter är dräggiga, okultiverade och dumma. Kliar i kroppen när jag ser en gammal vän som tatuerat in "ACAB". Vad har polisen gjort dig lille man? Sagt att du inte får kasta sten på aik matcherna? Inte låtit dig dricka din 3,5a på allmänplats? Nej fy och fasa. VÄnta tills du hamnar i skiten, vilka är det som kommer hjälpa dig då?
Festerna jag går på tillåter mig inte att dansa som jag vill, tillåter mig inte att stanna inne när dom andra går ut och röker. Då är man "en torris"? Jag tillåts inte att klä upp mig som jag vill för ingen uppskattar det. Ingen ser att jag lagt ner 4 timmar på bara mitt hår, men varför skulle dem?
Mina vänner vet inte hur jag mår. Inte för att jag inte berättat, utan för att dom inte lyssnat. Jag har pratat, dom har pratat, men det försvinner lika snabbt som konversationen.
Förorten jag bor i äter upp mig innefrån och ut. Sliter (bokstavligt talat) i mig när jag tiger utanför dörren. Låter mig skaka när jag går hem på kvällen. Låter ständigt, barnfamiljer, gäng, släkt. Sägs att man inte bajsar i sitt eget bo och det visar sig starkt här.
Jag måste flytta, jag måste få komma iväg, bort. Fast vad säger att det är bättre på andra sidan gräset? Det kanske bara ser annorlunda ut men under ytan är allt likadant. Kanske blir jag fast förevigt..